Mattias har flugit iväg till Kina och huset känns otroligt tomt (nu när lilla busen har somnat). Pratade telefon med mamma tidigare ikväll och hon undrade om jag skulle se säsongstarten av "Det Okända" på sjuan. Eller hur? Herregud, jag är så glad att Lykke vill sova med mig så jag slipper ligga här själv och dissekera varenda ljud jag hör (och jag hör alltid en massa).
Jag undrar hur det blir i Beijing. Alla hus där är så stora. Hur säker kommer jag att känna mig där?
Inlägget skulle inte handla om min rädsla för mörker utan bara om min extrema längtan efter lite sol, helst mycket sol. Nedan kommer i alla fall ett par bilder från vår sommarsemester på Kreta. Det är nästan så att jag kan ta på känslan, minnas tillbaka, längta tillbaka. Solen, värmen, det salta vattnet, små tjocka gosiga fossingar som sjunker ner i sanden...
Elafonisi Kreta juni 2013 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar